Är det nu, nu som det tar slut?

 
Jag brukar oftast inte vara så privat på min blogg. Personlig, ja, men inte privat. Men nu tänker jag skriva om något som gör ont. Att förlora någon som en tycker mycket om. 
 
nu1
 
nu3
 
nu5
 
oliver4
 
 
Jag trodde att det skulle vara vi. Kanske inte för alltid men i alla fall längre än såhär. Han var den som skulle rädda mig, vara min trygga, fasta punkt. Kanske förlitade jag mig på honom alldeles för mycket. Kanske var mina drömmar för stora. Men han ville inte det som jag ville. Han ville leva sitt liv. Jag respekterar det men det gör ändå så fruktansvärt ont. 
 
Veronica Maggio går på repeat då hon kan det där med att förklara ett uppbrott. Är det nu, nu som det tar slut? ekar i mitt huvud. Hela dagen då det hände var lite som ett töcken och jag hörde bara den textraden i huvudet. Det var lugnt, vi pratade, ingen hade gjort något fel egentligen. Vi kom bara inte längre. Det sa stopp. Jag fick säga ifrån för jag kan inte vänta i en evighet på att vi kommer göra slut så småningom. Jag ville gå vidare. Om jag inte fick honom så måste jag gå vidare. 
 
Att sitta i en säng och bara prata om vad som är fel och vad som ska ske. Det gör så j*vla ont. Tårarna strömmade nerför kinderna. Jag visste att det var rätt beslut men ångrade mig direkt ändå. Vill inte båda så går det inte. Att sedan fira alla hjärtans dag och lite låtsas som ingenting var inte jättekul. Det var bara att le och kämpa på. Vi är vänner, absolut. Men jag kommer sakna honom som min. För nu är han inte det längre. Han är inte min. Bitterljuvt är vad det är. Vi hade det bra. Och jag kommer minnas alla fina stunder vi hade tillsammans. Nu börjar något nytt och jag måste bara ta mig över det onda. Kanske snart. 
 
✂♡ 
 
 
 
 
Translation: Heartbreak and loss of a love that was mine.