Den där alla hjärtans dag som var den sorgligaste av alla

För exakt ett år sen gjorde vi slut. Jag och mitt ex. Då kunde jag inte tänka mig ett liv utan honom. Nu är jag så glad att jag hittat någon som är så mycket bättre. Bäst i världen faktiskt. Tänk att en tinder-dejt blev till 8 månader tillsammans!

 

montmartre13

Men alla hjärtans dag kommer alltid för mig vara dagen då jag gjorde slut. Den känslan i magen när allt går fel och när ens chef frågar hur det är med pojkvännen och en brister i gråt och piper ur sig: – Vi gjorde slut i helgen.

oliverbday6

copenhagen11

Nej, alla hjärtans dag är inte rosor och choklad och kärlek för alla. I år har jag tur att få dela den med någon jag älskar. Men för ett år sen kändes det som att världen skulle gå under. Den gjorde inte det och jag är så mycket starkare idag. Och mer säker än någonsin på att det var det bästa beslutet jag någonsin tagit. Men att förlora någon i sitt liv gör ont. Att radera någon ur minnet, det går inte. Så det är det som finns kvar. Minnena och känslan av att något är förlorat. Känslan av att någon lämnat en och aldrig kommer tillbaka. Alla hjärtans dag ska vara en dag av kärlek men det får allt för mycket fokus på konsumtionshets och kärleksrelationer.

montmartre18

eiffel14

För många är denna dag något ångestframkallande och stressrelaterat. Att se hur alla är så lyckliga runt omkring en. Och det är verkligen något jag förstår. Den relationen förändrade mig på många sätt som inte var bra för mig. Jag blev en osäker person och någon som jag inte vågade stå upp för sig själv. Men ändå blev en fast. Fast i att det var så det skulle vara och så det skulle kännas. Idag vet jag bättre. Men för ett år sen skrev jag såhär:

liljevalchs1

Fuck fuck fuck. Vem är det som luktar som honom? Tunnelbanevagnen känns redan allt för trång men blir allt trängre med doften av honom alldeles intill. Chanel Blue tränger igenom allt och får mig knäsvag på nytt. Irritationen i mig växer. Blir förvirrad och tappar alla mina väskor på golvet i vagnen. Han med samma parfym hjälper mig att plocka upp och doften slår mig igen. Jag är arg. Arg för att han som borde varit här nu bara gav upp. Arg för att jag inte kan ringa honom och berätta om det. Arg för att jag blir så svag för doften av honom. Varför ska det göra så jävla ont? 
 
Hela dan blir förstörd och jag måste ta mig till närmsta Åhléns för att känna doften igen. Tänka på vår tid tillsammans. Andas in och drömma om framtiden som skulle vara vår. Skäms att jag sprutar ner en pappersbit av parfymen och lägger den i väskan. Så jag kan lukta på den när jag vill. Ska det vara så här? Kommer jag någonsin komma över det? Och varför i helvete känns han så jävla kall. Som om det inte hänt. När jag sitter här på tunnelbanan och får tårar i ögonen av saknad. 
 
Jag motstår frestelsen att ringa honom och berätta att jag ångrar mig. Jag ville inte alls göra slut. Jag vill ha dig tillbaka. Men jag står på mig och ringer någon annan. Någon som får mig att inse att det vore konstigt om jag ringde honom. Han kommer inte ändra sig. Det var ju det han sa. Han ångrar sig inte. Men det gör jag. Jag ångrar mig så sjukt mycket. Jag vill bara att han ska ringa och säga förlåt, säga att han visst vill dela livet med mig och att vi ska leva lyckliga i alla våra dagar. 
 
Snart två veckor har gått sen vi tog farväl. Kramar kudden han sov på den där sista natten och drömmer om bättre tider. Jag vet att det går över. Det är bara en kärlek. Det är faktiskt inte den enda. Men ibland så slår det mig att tänk om jag inte vill ha någon annan? Tänk om jag inte glömmer eller fortsätter att vara kär i honom i en evighet? Vad gör jag då? 
 
Egentligen borde jag bara slänga den där lilla pappersbiten med hans doft. Men jag förmår inte. Inte än. När jag fortfarande kan hålla kvar. Vet att jag är löjlig och patetisk men just nu skiter jag fullständigt i det. Så länge jag kan få hålla kvar lite lite till så tänker jag göra det. För jag är arg och ledsen. Och knäsvag av kaffe och Chanel Blue.

liljevalchs2

liljevalchs4
<3

Du söker bråk, jag kräver dans.

 
 
 
 
 
 
Tänk att musik kan vara en sådan viktig grej och beröra så mycket. Just nu snurrar mycket svenskt i mina lurar och jag tänkte att Håkan Hellström, Markus Krunegård, Veronica Maggio och Linnea Henriksson skulle få sätta ord på mina tankar just nu. Musiklistan hittar du här.

 

 

 
 

Jag är svag för smicker och du smickrade mig hårt.
Även fast jag visste att det var helt åt helvete.

 

Folk viskar om oss, säger att vi inte hör ihop.
Bry dig inte om dem. Titta rakt fram inte runt om, se in i mina ögon.

 

Jag behöver ha lite dramatik men varje gång vi ses blir den andra lik
Jag säger ”Jag vill veta, ska jag sluta leta?”
Jag vill veta, jag måste få svar
Säg mig sanningen, den kan jag ta

 

Du säger det är du och inte jag. Har hört den där förut tänker då jag.
Du tror att du är allt för mig, tror aldrig att jag repar mig.
Hur kommer du att ta det här, att jag är inte kär?
Och mina händer dom är inte kvar, tack jag är klar.

 

Åh, du vill så gärna nån ska se dig, men jag har hela världen med mig.
Du söker bråk, jag kräver dans.

 

Jag ser du stör dig hårt på mig. Vet du vad? Jag stör mig lika hårt på dig.
Ring inte mig så ringer inte jag dig.
Om vi ses på stan kan vi säga hej.

 

Du kan gå din egen väg.

 

 

PS: Jag längtar så efter solen och sommaren. Kom snart! Bilderna är från en fin sensommarpromenad med min vackra roomie.

 

 

Translation: My thoughts right know through music. For translation, click on the Google translate bar in the menu.