Denna dagen, ett liv

Elsa Lisa Larson Stockholm spring Stil och Ansvar_1
Elsa Lisa Larson Stockholm spring Stil och Ansvar_4
Elsa Lisa Larson Stockholm spring Stil och Ansvar_3
Elsa Lisa Larson Stockholm spring Stil och Ansvar_2

Vilken vår. Och egentligen, vilket år. Vet knappt var jag ska börja men det kändes som att det var dags att skriva av sig lite. Det har varit ett år av mycket nytt och mycket tungt. Jag har träffat mitt livs kärlek och flyttat till en ny stad. Jag har fått min ADHD-diagnos, genom det lärt mig mycket om mig själv samt provat två olika typer av mediciner för detta för att hjälpa koncentrationen. Tyvärr har båda dessa inte funkat för min kropp, alls. Och det är mycket på grund av detta som min blogg blivit lidande. Jag vill inget hellre än att detta ska vara en kreativ plats. Där jag får vara glad och visa de små guldkornen i mitt liv. Tyvärr har allt det svåra tagit över under det senaste året.

I höstas gick jag in i en depression och klarade inte av något alls. Jag kom knappt upp ur sängen, jag tappade all aptit och rasade i vikt. Sen dess har jag försökt bygga upp något nytt. Jag sjunger i en kör, vilket är helt underbart. Genom den har jag träffat flera nya vänner som har fått betyda mycket i mitt liv. Jag började plugga i vintras och det har också gett mig nya vänner samt en anledning att komma upp på morgonen. Jag har haft någon form av rutin och struktur vilket har gjort att allt känns lite lättare. Sen mars har jag haft stora problem med magen på grund av en av medicinerna och nu när jag slutat med den märker jag att jag mår mycket bättre. Jag har även börjat träffa andra som har samma problematik som jag. Det är givande och jag lär mig något nytt om mig själv hela tiden.

Anledningen till att jag skriver nu är att jag känner att min kreativitet sakta kommer tillbaka. Vet inte om det är vädret och årstiden eller om det är att jag börjar känna mig mer tillfreds med mig själv och min diagnos. I vilket fall så är jag glad att det börjar spritta i händerna av skapande och jag har äntligen lust att spela piano, sjunga, måla och allt annat. Nu kör vi igen! Jag är pepp på vad som kommer! ♥︎

 

Bilderna är från tidigare i våras när jag var i Stockholm en sväng. Den härliga blusen är från Noa Noa, byxor från Monki och väskan kallas Luna och är köpt från Stil & Ansvar som min vän Anna driver.

Välkomna hit!

monthly_saga3

Nu har jag äntligen min alldeles egna portal. Allt är inte klart än så ni får ha lite överseende med att jag kommer att fixa lite de närmsta veckorna. Men det händer mycket nytt och jag planerar att verkligen satsa på denna sida. Så småningom kommer det dyka upp en webbshop samt en portfolio-sida. Men annars är det som vanligt. Hoppas ni tycker att det blir lika kul som jag tycker!

 

Puss!

Follow my blog with Bloglovin

Nytt år med nya möjligheter osv

elsanytt3

elsanytt2

Det är nytt år och jag önskar att 2017 ska bli mitt år. Jag har mycket planer men är sjukt dålig på att fullfölja. Så 2017 ska bli det året jag gör det. Som ni kanske märkt har min blogg igen blivit elsalisalarson.blogg.se, detta för att jag precis i denna stund försöker att fixa min alldeles egna ställe. Så jag hoppas att ni vill följa med på den resan. Det är annars mycket spännande som händer i år och jag ser fram emot det. Bara imorgon kommer en spännande grej att annonseras och det kommer fler annonseringar vad det lider. Det känns riktigt spännande med det nya året!
Puss!

När livet inte blev som en tänkt sig

elsalisa_larson_montern_fluga1
Det har varit en radioskugga över min blogg det senaste halvåret. Mitt liv har helt enkelt kommit emellan. Jag har hamnat i en limbo där jag så gärna vill skriva mer men inte riktigt orkar eller hinner med. För jag vill att min blogg ska vara glädjen i mitt liv. Där jag kan visa guldkornen. Men det senaste halvåret har mina guldkorn varit få och bloggen har känts som en press. Att sitta vid en dator har gett mig ångest och jag vill inte redigera en endaste bild. Och detta har då gjort att min blogg blivit lidande.
elsalisa_larson_montern_fluga2
Jag vill inte skriva om hur dåligt jag mått eller hur livet är svårt. Men idag känner jag att jag behöver skriva av mig lite. Som ni vet så fick jag min ADD-diagnos i våras och sen dess har livet både blivit enklare och svårare. Jag vet nu vad som är ”felet” eller vad en ska kalla det. Men det är också väldigt svårt att leva med det. Har inte fått rätt läkarhjälp och uppföljning vilket gjort att jag under flera månader har gått på fel medicin. Den har fått mig att kanske orka lite mer men det har skjutit upp min trötthet och jag har tappat all aptit. Jag har fått nästan alla biverkningar som står skrivna i bipacksedeln. Så en flytt på det med en ny stad, nytt jobb, sen inget jobb i två månader och en hyffsat ny relation. Ja, ni hör ju hur det går. Det har alltså blivit för övermäktigt att ens tänka på detta ställe.
Jag mår bra, det gör jag. Min pojkvän och mina nära vänner här i Göteborg gör så att jag kan ta mig upp på morgonen och få kraft till livet igen. Och jag har nu slutat med den medicin som fick mig att må så dåligt. Nu är jag på väg tillbaka och det är därför jag ville skriva en liten uppdatering här. Jag kan inte lova hur det går med skrivandet men jag tar en dag i taget och jag vill. Det känns som det viktigaste. Viljan finns. Och idéerna finns.
Bear with me! ♥︎
 
(Flugan på bilderna kommer från montern.se och är en av mina favoriter i höst)
Translation: My life right now is kind of a mess. But I want to write more and take a new step. So bear with me!

Hej jag har en diagnos!

Det finns en sak jag vill berätta för er. Något som egentligen inte alls förändrar mitt liv. Men det gör det något enklare att förstå. Kanske kommer ni också förstå mig bättre. 
 
monthlyflower_elsalisa1
 
Jag har ADD. Eller egentligen kallas det numera ADHD av huvudsakligen ouppmärksam form. Det är alltså precis som ADHD fast utan hyperaktivitet. Så, jag tänkte berätta lite om det här för det är något vi borde prata om. Precis som Brita Zackari så vill jag börja snacka och inte se diagnosen som en så stor funktionsnedsättning. Jo, det är en diagnos och en funktionsnedsättning. Ja, det är jobbigt och det blir ofta kaos i mitt liv. Men jag kämpar så mycket och vill berätta att mitt liv är så himla bra på många sätt.
 
Genom hela uppväxten har jag tänkt att det är något fel med mig. Att jag måste kämpa så himla mycket för att göra en liten liten grej. Jag har fått höra att jag är lat och inte har någon tidsuppfattning. Men jag tänkte hela tiden att det inte kunde vara bara det. För jag ser mig inte som lat. Jag har bara lite svårt att komma igång. 
 
Jag är en person som är glömsk. Jag glömmer tider, möten, namn och arbetsuppgifter. 
Jag är en person som skjuter upp saker. Jag gör allt i sista stund, helst kvällen innan en deadline. Och jag lämnar ofta disken framme i en vecka. Minst. För att göra saker som är monotona är inte min grej. Det är tråkigt. Därför skjuter jag upp det och gör det när jag verkligen verkligen måste. Och så många gånger som jag gjort alla skolarbeten i sista stund. Gärna en timma innan inlämning. Stressen av en deadline kickar igång mig och jag får ett mål. Men att göra det en vecka i förväg? Nej, det är ju tråkigt. 
Jag är en person som har svårt att koncentrera mig. Jag är i ständig rörelse. Om jag inte har något att pilla med eller på så blir jag galet rastlös. Är jag på ett mingel har jag lätt för att bli ofokuserad och tittar där det händer saker. Ljud och rörelse. Jag lyssnar och ser. 
Jag har ibland även svårt för att lyssna på tilltal. En måste verkligen fånga min uppmärksamhet först. För jag är fast i min bubbla som kallas min hjärna. 
 
Men jag är också en väldigt kreativ person. Jag älskar att skapa. Vare sig det är musik, att skriva eller att göra saker till Monthly Makers.
Jag kan också se saker från ett annat perspektiv som någon annan kanske skulle missa. Det finns många styrkor med att ha en diagnos. Det får vi inte glömma. Så. Hej jag har en diagnos och jag är stolt över mig själv. Att jag klarat mig såhär pass bra och klarat tre högskoleår. Jag har banne mig en examen! Och jag får vara kreativ! Det är det bästa! 
 
Läs också när jag berättar om min starkskörhet: Jag är stark, jag är skör och jag har lärt mig leva.
 
Puss! ❤︎
 

 

Translation: I have a diagnosis. I have ADHD but I don’t see it as a problem. It’s a strength. 

I hågen är du jämt mig när. Farväl, farväl min hjärtans kär. Mångtusende godnatt

 
 
 
 
slanten3
 
slanten2
 
slanten1
 
Den här veckan är det dags att säga farväl. Farväl till mitt barndomshem och en av de bästa platserna jag vet. Mina föräldrar flyttar imorgon och detta har under de senaste månaderna varit en stor sorg för mig. Här har jag vuxit upp, tagit mina första steg, lekt mig igenom hela den stora trädgården och gråtit många tårar. Detta blir starten på något nytt och annorlunda. Jag är nog inte helt färdig med min bearbetning av detta men det får gå. Jag har inget val. Ett steg i taget lär jag mig att säga farväl. Mångtusende godnatt. 
 
 
 
Translation: This is a goodbye to my childhood home. My parents are moving tomorrow and this is a big sorrow for me. 

Jag är stark, jag är skör och jag har lärt mig leva

 

 

Jag har länge tänkt att jag vill berätta en sak och nu känner jag att det är dags. Ni får nu en liten inblick i mitt inre. Välkomna. 

 

katten8

 

gotland10

  

rosendal11

 

Jag är starkskör. Om du inte vet vad det är så ska jag berätta det för dig. Jag är en känslomänniska och jag lever med en massa känslor i mig och utanpå mig. Det är min överlevnadsstrategi som jag har burit med mig och använt mig av genom alla år i mitt liv. Så länge jag kan minnas. Ibland har den fungerat mindre bra då jag burit på alla andras känslor och tryckt undan mina egna. Ena dagen är jag stark och klarar allt. Andra dagen kanske jag är skör och ligger som en pöl i sängen. Det är för att jag tar in så himla mycket under en dag. Min hjärna klarar inte av att bära på allt och när jag då inte får sortera blir det fel. Jag har under min uppväxt fått utbrott eller blivit arg eller ledsen och inte alltid förstått varför jag beter mig som jag gör eller varför jag känner som jag gör. Jag har inte förstått att det är alla andras känslor som bubblar i mig. Jag har stenkoll på vad alla andra känner men mitt eget känsloliv är ett kaos. Jag har varit en kameleont som formas efter hur andra vill att jag ska vara för jag känner hur de vill att jag ska vara och bete mig. Går jag in i ett rum känner jag in stämningen och beter mig utifrån den. Det kanske inte är så underligt att det då och då bubblar över och blir kaos och ett utbrott plötsligt kommer. Jag är som en vulkan som bär och bär på en massa skräp och tillslut så orkar inte jag ta hand om det längre och då får jag ett utbrott och sprutar ut all lava i mig.

 

highwayone12

 

sippa5

 

emmaklaragbg8

  

Människor har genom mitt liv sagt att jag varit överkänslig och att jag borde skärpa mig eller trycka undan mina känslor. För det är normen. Jag ska stöpas i samma form och inte visa något utanpå. Det spelar ingen roll vart jag är och vem jag varit med. Det är så människor tycker att jag borde hantera mina känslor. Jag har lätt för att gråta och visar ofta mina känslor. Blir jag arg så gråter jag, blir jag ledsen så gråter jag och är jag glad så är jag verkligen genuint glad. Jag går in i känslan jag känner. Jag har fått höra saker som ”skärp dig!”, ”jaha, nu börjar hon gråta igen” eller ”fast det där var väl inte så farligt”. Det gör det inte lättare att acceptera sig själv. Jag har i perioder hatat mig själv för att jag är som jag är och att varken jag eller människor omkring mig kan acceptera det. För jag har känt mig fel och onormal. För att jag inte följer normen. Men egentligen, vem vill följa normen?

 

uppror5

 

kattgos6

 

korsbar12

 

Jag är även stark för jag klarar mig ofta genom tuffa perioder och förstår inte alltid hur jag gör det. Jag blir bekväm i den jobbiga känslan och bara tar mig igenom det, hur tufft det än är. Så, jag är en starkskör person. Och jag accepterar det. Jag har äntligen accepterat att det är såhär jag är. Och jag lär mig av det. Jag vet att jag måste ta tid och tänka på vad det är jag känner. Är det mina eller någon annans känslor. Ibland får jag ta tid och känna på en känsla för ett tag. Nu får jag vara ledsen ett tag. Eller just nu är jag arg. Och det är okej att jag känner som jag känner. Jag vet att detta inte är hela världen men det är min värld. Och jag lär mig att leva med det. Jag är stolt över mig själv att jag insett alla dessa saker om mig. Och jag är stolt över att vara en starkskör person. Ibland är det jättejobbigt men jag har en gåva som jag kan använda mig av och jag lär mig mer och mer för varje dag som går. För vet ni, det behövs personer som oss starksköra i världen. 

 

Våga öppna dig också! Är du en starkskör person du med? Eller har du en annan överlevnadsstrategi?  

 

 

PS: Vill du läsa mer om att vara starkskör finns det en superbra bok som heter Drunkna inte i dina känslor av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. Bra tips såhär en onsdag. 

 

Allt gott fina ni! 

Puss!

 

 

Translation: Time to open up. I’m a Highly Sensitive Person.